in my head

Har tänkt allt för många gånger att "nä nu raderar jag bloggen", jag skriver inte något inlägg på ett tag och sen helt plötsligt sitter jag här och skriver igen. Finns allt för många härliga minnen för mig bak i arkivet, och ni verkar onekligen vara en del som klickar er in för att läsa. Inom en snar framtid försvinner den nog, men jag verkar inte riktigt redo än.  ;-)
 
Jag är idag hemkommen från ett snabbt besök i Umeå där det firades en 25-års fest hos kära Frida. Fantastiskt trevlig kväll, helt perfekt på alla sätt - så Frida ska ha en stor eloge för bra uppstyrt!
Dagen innan jag åkte upp firades det alla hjärtans dag. Blev två-rättersmiddag på bankomat med min kära. Det kan fortfarande slå mig att "vilken fantastisk kille, är han verkligen min?". :-)
 
Sen är jag lite arg, eller okej väldigt arg. Men sen undrar jag om jag har rätt att vara arg, egentligen. Om det är något som inte jag kan påverka eller göra något åt - är det ändå okej att vara arg då? Fast sen tycker jag det är okej att vara lite arg inombords, så länge det inte förstör eller påverkar någon annan. Men jag önskar jag kunde gå tillbaka i tiden och ändra, det hade gjort livet lite enklare.
 
Bästa O är och jobbar övertid inatt, och då sov han såklart idag på eftermiddagen för att orka natten, vilket jag också tog en lite nap...så just nu kan jag såklart inte somna. Måste genast försöka ställa tillbaka dygnet!
Har spenderat stor del av kvällen till att läsa bloggar. Det är som ett rus, man börjar läsa någon, sen någon sen kommer man från den vidare till en ny, och så läser man allt för mycket där osv..livsfarligt. Sen finns det någon blogg som jag i princip aldrig läser, men någon gång ibland i brist av annat klickar jag in och ströläser..totalt ointressant blogg egenligen, men den som skriver har något som jag aldrig kommer ha, och som jag egentligen inte tror jag är i något större behov av heller, men bara för att jag inte har det så undrar man ju..
Och tyvär kommer jag inte berätta för er vad det gäller. Men ni kanske känner igen er? ;-)
Vi människor blir aldrig helt nöjda.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0