.

Vare sig man vill eller inte så är pengar något som har stor plats i våra liv. Jag loggade in på CSN för ansöka om studiemedel till termin 5 efter jul. Då klickade jag in mig på "min skuld", vilket jag inte gjort på väldigt länge. Såklart så fanns ju där en mindre trevlig siffra. Jag är uppfostrad och har fått lära mig att vill man göra något eller köpa något så sparar man till det. Jag har aldrig tagit någonting jag köpt på avbetalning, vare sig mobiler eller tv-apparater. Såklart så har vi ju inte "cashat" vår bostadsrätt som vi har (även om det hade varit rätt fräckt ;), så där har vi ju lån på banken. Men att ha lån där och betala varje månad ser jag som en investering, det är förhoppningsvis pengar som "stannar" eller till och med växer om lägenheten stiger i värdet vid försäljning. Så att vi har lån där har jag absolut inga problem med!

 

Men nu tillbaka till CSN. Då jag vill ha koll på mina pengar fick jag lite panikångest över att se den där summan som jag faktiskt är skyldig, och som jag vet stiger för varje månad. Det är pengar som jag måste betala tillbaka varenda krona, till sista öret! Och det är en väldigt jobbig tanke för mig! Såklart så vet jag att det är massvis med folk där ute som har studielån, och jag vet att det är okej - men ändå är det en jobbig känsla inom mig.

 

Jag ser min utbildning som en investering-till hundra procent. Och jag kommer få jobb och tjäna pengar efteråt så att betala tillbaka 1500:- varje månad för att börja beta av lånet kommer inte va något problem egentligen. Men det är bara den där fruktansvärda känslan så som jag är uppfostrad;  "man lånar inte till saker - man sparar tills man har råd sen köper man" som jag måste släppa. Att börja arbetslivet med en studieskuld är faktiskt INTE hela världen.