.

Tidigare hade jag inte en tanke på att det kunde va ett problem. Men att få ihop tiden till att träffa vännerna och umgås med pojkevän samtidigt som man jobbar/pluggar är ett projekt!

 

Tiden räcker inte till och såklart blir det ju oftast att jag prioriterar min andra halva. Sen att ständigt känna att man inte umgåtts med alla tillräckligt mycket och att det var så länge sen sist är jobbig. Nu sitter jag inte och säger att jag har en miljard kompisar här i Stockholm - för det har jag inte!, men jag har några som jag är VÄLDIGT VÄLDIGT glad för och som jag är livrädd att tappa. Sen är det lite olika gäng jag hänger med så det blir svårt att få timmarna att räcka till ibland.

 

Tror man måste vara där för att förstå, jag gjorde det inte innan.

Men hoppas bara alla förstår att det inte handlar om att jag inte vill ses de gånger jag måste säga nej.