.

Dagen började med föreläsning 13-15. Eftersom den handlade om förskolans framväxt och historia så känns det som oddsen på att den skulle bli kul var dåliga. Men hon som höll i den (och som även är vår kurslärare) är väldigt bra och duktig, och när hon mitt i föreläsningen frågar: -"Är ni trötta?" Ställ er upp och så sjunger vi imse vimse spindl  tillsammans kunde man inte annat än att skratta med och titta runt på oss alla blivande förskollärare som ställer oss upp och gör med i rörelserna till just imse vimse spindel sången.

 

Efteråt begav jag mig ner till stan för att strosa lite innan en bokad kompisdejt. För övrigt spenderar jag väldigt få minuter i stan nuförtiden. När jag var ny i stan så var jag där var och varannan dag. Kanske har jag insett att studentekonomin inte allt för ofta bjuder till åt några spontanköp? Jag klagade förut, men att vara student är ingen dans på rosor vad gällande ekonomin..bara bita i det sura äpplet när man ser de där skorna som man BARAMÅSTEHA stå kvar hyllan när man går ur butiken. Men man vänjer sig!

    När jag är inne och virrar inne på indiska möter jag ett igenkänt ansikte, -"Men hej.."

Som ni vet har jag ju fått en ny klass där jag inte känner mer än 3 pers (de från min förra klass som också hamnade i den nya) Ett gäng av tjejer (ja det är väldigt stora spår av grupperingar i den nya klassen.) har jag pratat lite mer med än de andra, och framförallt en tjej i den "gruppen" har jag pratat med några korta stunder i skolan och på bussen hem i förrgår. Denna tjej står precis framför mig inne på indiska. Vi småpratar lite och kommer fram till att båda strosar runt i väntan på annat. Då gör hon något så osvenskt som att fråga om vi ska strosa runt tillsammans, absolut svarar jag och så slutar det med en fika på ett café där vi surrar och allt mellan himmel och gjord och som jag förstått innan var inte denna tjej heller från stockholm då jag hört dialekten. Faktum är att hon var i precis samma sits som mig, inflyttad till stan och kände inte en kotte från början. Såna här situationer gör mig så fantasiskt glad, det var för såna här stunder jag flyttade iväg. För att möta nya människor och faktiskt våga göra det! Jag menar, hur ofta hade jag satt mig ned hemma med någon jag pratat med två gånger? Jag hade förmodligen hittat anledningar för att slippa.

 

Efter denna trevliga fikastund begav jag mig iväg för att träffa upp Emelie. Hon var faktiskt den första personen jag lärde känna här i stockholm och även om vi har väldigt olika liv med oss i bagaget så klickar vi så himla bra! En norrlänska och en skåning- skön mix med dialekter!

Vi käkade på Jensens och surrade i två timmar innan vi begav oss hemåt.

 

Nu har jag läst igenom en text av de 10 som jag har till på torsdag. Även om jag har ångest över detta så känner jag mig så himla glad och nöjd just nu. En fantastisk dag- världens bästa tisdag med andra ord.