.

Ni minns att jag skrev att jag hade ett brev som jag skulle öppna när jag var på plats i Stockholm från min kära arbetskamrat S? Hade aldrig kunnat öppna den i fredags då jag kom hit, då var jag ett totalt vrak. Jag visste att innehållet skulle vara något personligt, så pass bra känner jag personen i fråga. Igår sköt jag upp det, men nu bestämde jag mig för att faktiskt öppna det. Jag VILLE öppna det, men jag var lite rädd. Trodde tårarna var slut, men inte. Jag kommer sakna den här tjejen något enormt! Vi har träffats i princip varje vardag i ett år snart, och så helt plötsligt ska det sluta. Det är precis som att någon tar bort en del av mig, helt sjukt. Det är häftigt att två personer som är rätt olika klickar så fruktansvärt bra. Vi tillsammans är som kaos för andra, haha. Alla borde få ha en sån här possitiv och glad människa runt om sig. Vill bara säga tack! :)