.

Når jag går borde jag ha stannat. När jag stannar borde jag ha gått. Det jag verkligen vill ha får jag inte. Det jag får vill jag inte ha. Jag lovar mig själv saker som jag ändå inte håller. Mina tankar är för många och för spridda. Jag vågar inte hoppa för rädslan att ramla. Jag vågar inte tävla av rädslan att förlora. Men ändå så kan jag inte sluta önska att jag skulle gjort tvärtom. Det spelar ingen roll hur jag gör,det spelar ingen roll hur jag väljer, Jag kommer alltid att undra OM. Ska livet verkligen vara såhär svårt?