.

När man ligger i fosterställning på soffan. Paniken är total inom en..tårar rinner och man vet att det spelar ingen roll vad man än gör så kommer det inte sluta. Man tänker att OM...men nu spelar det ingen roll. Vad det än är du gjort/sagt/tänkt/försökt och mest troligt misslyckats så spelar det verkligen ingen roll..det går inte att spola tillbaka, ta tillbaka eller ändra. Det är bara att gilla läget. Den känslan måste vara den värsta som finns.

När man slår upp ögon och ler. Slår på en bra låt och börja sjunga till lite smått och vet att man om x antal timmar ska iväg och göra något kul. När man skuttar fram och känner allmänt hopp för livet..kanske läser ett sms eller det kanske pirrar så mycket i magen att du inte kan sitta still längre. Denna känsla kan jag sätta ord på, lycka. Och det är den bästa som finns!