.

Känner inte ni er också sådär tom ibland? Som om inget känns varesig viktigt eller kul. Som om man tappat bort sig på en väg och inte kan hitta tillbaka. Som om man tappat något och inte hittar det. Men egentligen kanske man inte ens försöker heller..Även om jag kan känna mig sådär vilsen ibland så kan jag ändå inte ge mig rätten att tycka synd om mig själv heller. "Hellre 10 vänner i hjärtat än 100 utanför" Jag har det kanske för bra för att det ska vara bra helt enkelt. Man kanske tar saker för självklara och tycker sig veta bättre än man egentligen gör? Men varför känns det alltid som jag förlorar? Varför känns det som att mitt hjärtat och huvud inte verkar jobba tillsammas? Varför måste jag alltid tänka så mycket?