c.
Jag fick höra ett x antal gånger att jag var konstig. In genom örat och ut genom andra. Men när man hört något tillräckligt många gånger så börjar man medvetet eller omedvetet fundera på det. Vaddå konstig? Konstig som i bra och speciell konstig, eller konstigt som i bara totalt helt weard? Det kanske är skillnaden på hur man säger det..och om man säger det med ett leende och ett skratt i i mungipan eller om man säger det med en allvarlig ton? Vad mitt konstig var fick jag aldrig reda på. Men kanske är det däför jag verkar dras till folk jag inte förstår mig på? Den där känslan av spänning att inte veta vad som kommer händer/vad någon tycker/vad den kommer göra. Folk man inte kan läsa av på tre sekunder får ofta tio gånger mer tid än dom man kan läsa som en öppen bok. Jag tycker om att fundera och undra, samtidigt som det är det som gör mig så himla galen. Som att stå så nära en eld som möjligt, det bränner lite..men du kan ändå inte backa.
Du är inte konstig. En sak som är säker är att du skulle passa som handen i handsken som förskollärare. Den första kursen man börjar med, som förskollärare, fritidspedagog och lärare mot de tidigare åren, är didaktik...Psykologi blandat med pedagogik, väääldigt djupt! Så det jag vill komma fram till är att med ditt tänkande, undrande och dina funderingar är du som klippt och skuren för detta! Tveka inte om du inte har ändrat inriktning redan :P
PS. du skulle ha börjat nu till våren
