.

Kaka hit kaka dit. Som jag nämnt säkert hundra gånger har man en förmåga att se det man inte har och framförallt vilja ha det man inte har. Samtidigt är man feg. Man vågar inte ta steget ut och faktiskt följa sin inre röst i väntan på nått bättre, nått annat. Man kan ju helt enkelt missa någonting. Men för allting man missar får man någonting annat. Det du får se/uppleva/höra kanske inte är de du missar, det kanske är någonting bättre. Det kommer man dock aldrig få veta, men om inte gör som man vill för stunden i väntan kommer man garanterat att missa något. Jag är färdig på att vänta på det bättre. Jag vill ha kakan nu, och jag kommer inte fråga om, jag kommer inte undra kanske, jag kommer va nöjd.