.

Två missade samtal, ett röstbrevlådemeddelande. Rösten känner jag igen, tonläget säger mig att det är något fel. Jag ringer upp, inget svar. Får en klump i halsen, hinner tänka miljoner tankar. Skakar till mig själv och skärper till mig, men innerst vill jag bara gråta. Lugnar ner mig och går och duschar. Ringer återigen upp, nu svarar det. Tre sekunder och jag vet att det inte är något fel..ord flödar och jag känner mig lugn igen. Känner mig nästan lite dum som var helt förstörd några minuter tidigare. Men det skulle nog vem som helst ha blivit när det gäller ens egen kött och blod.


Coren gick bra. Nu väntar jag på AA (andra avenyn) hehe. Tänker hela tiden att det är fredag imorrn, pissijobbigt då jag inser att det bara är torsdag. Och jag som skulle va nykter i helgen..men nu blire födelsedagsfirande istället! Ändå inte mitt fel att folk fyller år och flyttar ;P he blir nog bra :)

Det man inte vet mår man inte dåligt av. Men jag skiter igentligen i om jag vet. Verkligen! På riktigt! Jag bryr mig inte. Men ändå så kan jag inte låta bli att må lite dåligt av att ändå få veta