.

Kommer ni ihåg den tiden då man endast fick cykla runt kvarteret? Då man skulle vara hemma klockan 8 och då man var tvungen att be om lov för att fara och bada en varm sommardag? Frasen: -"Men alla andra får ju.." var en daglig rutin och även om man visste att föräldrarna redan genomlyste den frasen vid första gången man sa den så satt dem som fastklistrad på näthinnan och var det första som dök upp när man skulle försöka övertyga dem om något. Lite roligt är det faktiskt att Pernilla hade så stort inflytande på mitt liv redan då. Det spelade ingen roll om 10 av mina andra kompisar fick..fick pernilla så fick jag. Fick ingen annan..men Pernilla fick tillslut..ja då fick jag ockå. Tur att vi umgicks en hel del redan då kan jag tycka! Dessa tider var härliga men när jag tänker tillbaka känner jag mig plötsligt jättegammal, som om åren bara rusat iväg.

Nu sitter jag här i min egna lägenhet, bestämmer över vad jag själv gör, vad jag äter till middag..när jag ska städa upp kaoset på golvet. Känner jag för att boka en resa någonstans har jag endast mig sjäv att fråga. Jag tar mina egna beslut och har min ryggsäck av erfarenheter att luta mig tillbaka mot. Tycker att jag har en rätt grym väska som ständigt fylls på med ett och annat. Visst klagar jag..men fasen vad jag trivs ändå! Jag har alla val i mina egna händer..jag har mitt eget. Jag skulle inte vilja byta ut det ens för en dag och det hoppas jag att jag aldrig heller kommer att behöva göra!




Kvällens tips:
Alica Keys-Try sleeping with a broken heart