.

Nyss hemkommen efter en kväll med J. Hon motiverar mig, hon är så duktig..Som sagt så finns det ju någon anledning varför hon har en ledsagare men jag vill inte gå in på detaljer vad det är för några problem/sjukdomar hon har. Men hon gör alltid sitt bästa och klarar nästan det mesta själv, det tar lite längre tid men ger hon sig fan på att klara nått så gör hon det! Just därför blev jag såg arg idag när vi var på Max. (Eftersom hennes kropp inte fungerar precis som den ska så har hon toa-tider som hon ska passa) Hon går in på Max-toan och jag väntar utanför tillsammans med en mamma och dotter. Efter någon minut utbrister mamman: -"Det här var då en seg kö, har nån dött där inne eller" och småfnittrar. Några minuter till och hon utrbrister igen : -" Men guuud, hur lång tid kan det ta? Lever nån ens där inne nu.."  Jag kände bara hur arg jag vart innombords..ville bara att hon skulle veta hur det egentligen låg till och visa lite respekt. ,Men samtidigt stog jag där och höll käft så jag ska väl inte säga så mycket egentligen! Men det blir så stor skillnad när man känner personen ifråga och vet hur duktig hon är på att sköta allt "extra" som hon kräver, men samtidigt så såg jag det ur samma ögon som henne innan jag började jobba som ledsagare..